Så hon mår tydligen toppen och älskar sitt liv sen jag försvann ur det. Jamen grattis så in i helvete då. Själv mår jag förjävligt av samma anledning och har grinat mig till sömns i två månader. Det är underförstått att det här är jag på bästa morgonhumör. Jag är trött. Sliten, ledsen och ännu mer trött och återigen har jag förträngt hur deprimerad jag blir av sömnbrist. Jag måste sova. Jag måste SOVA! Jag går och lägger mig igen. Hoppar av världen en stund.