Måste säga att tid förändrar relationer. Min dotter hämtades av sin pappa för en timme sen och jag tyckte det var så roligt att stå och snacka med honom en stund! Jag var väldigt himlastormande kär i honom, då för många år sen. Känner inget alls längre. Äsch, vänskap. Men förutom det. Jag är så glad att vi fungerar ihop som föräldrar, det gör livet så mycket bättre år 2008. På alla sätt och vis. Folk brukar undra vem hon är mest lik, barnet. Det är en gammal bild, men döm själva...

Du kan skatta dig lycklig som kommer överens med dotterns pappa. vi skilde oss för över åtta år sedan och jag har fortfarande problem med att prata med honom. Jag näst intill föraktar honom för hur han är som pappa, inte alls mao.



Men faktiskt, nu börjar vi kunna föra vuxna samtal med varandra, det tog ett tag.



Antagligen beror det på att jag bara vände mig om och gick när jag fann honom med en annan kvinna, jag såg aldrig bakåt och jag bearbetade inte heller det som hände, VI pratade aldrig om det heller.

...jag är för övrigt värdelös på att se likheter hos föräldrar och barn men hon har definitivt pappas ögon......elleeeer

Hahaha, skojar du? Ja, men då är det ju bekräftat att jag verkligen är så värdelös på att se likheter som jag trott.