En mötesplats för drömmar

Två kvinnor. Som talar olika språk men samma dialekt. När världen kräver svart eller vitt, vilar vi ut i gråzonerna. Närheten är av det smärtsamt vackra slaget. Inget för veklingar. Som det färggrannaste lövet från det största trädet. Bräckligheten kan skrämma, men jag vill ändå aldrig leva mitt liv utan detta ömtåliga.

 



Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0