Jag skriver för mig själv och i några flyktiga sekunder är allt målat i svart och vitt, tydligt som en stjärnklar vinternatt. Då känns mitt huvud fullkomligt klart. Tänker att jag en dag kanske får ha närhet hos mig jämt, någon vars hud jag kan rita stjärnbilder på. Men tills dess låter jag stjärnmagin dansa i taket.