Jag vet aldrig hur länge något håller och det är vad som skrämmer mig med relationer. Det är vad som komplicerar mig, som fångar mig och som till slut gör att jag måste göra något dumt, innan den andre gör det. Oftast händer det innan jag hinner bromsa och mitt i tänker jag tyst för mig själv att det kanske ändå är bäst att ta mig själv ur den här villfarelsen av trygghet och kärlek jag lever i nu. Lika bra att trampa sönder, innan det kommer prat om frihet och utrymme. Men det är inte vad jag vill. Jag vill ha mer mod.