Mammalängtan

Hur mycket kan jag älska henne, min dotter? Antagligen finns det ingen gräns. Hennes hår är så lent under mina fingrar, kinden så varm och mjuk. Det går ett energiflöde, rent fysiskt från hennes kropp till min. Lyckliga, lyckliga jag som får leva med det. Hur det ska gå att vara utan henne i fyra veckor nu, återstår att se. HON kommer klara sig alldeles utmärkt, på kollo och med sin far. Det är jag som är problemet, jag har inte varit utan henne så länge någonsin.


Postat av: tia

aaww gulligt

2009-06-22 @ 11:56:55
URL: http://martina86.blogg.se/
Postat av: Cecilia

Hon ar sa sot Emma...Annelie du overlever! Se det som ett tillfalle att ha kul!;) Jag antar att lena anmaler sig frivilligt! Annars anmaler jag mig! Jag kommer till Stockholm den 25e juli, men da kanske dottern ar tillbaka?



kram

2009-06-22 @ 23:56:19
URL: http://cesandthecity.blogspot.com/
Postat av: Anonym

Ja fy f-n, jag gråter litet med dig fina Annelie! Du är så himla bra som gör allt så bra med henne. Ni reser och lever nära, tror jag...



Eloge till Dig, fina mamman.



Många Kramar!

2009-06-23 @ 20:58:43

Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0