Så här går jag tillväga när jag träffar någon ny som skulle kunna vara bra för mig; Jag ignorerar människan i fråga (i ren panik) och svarar knappt på tilltal. Jag undviker ögonkontakt och blir på gränsen till autistiskt stum. Under tiden svettas jag kopiöst och rodnar. Undrar om det funkar som raggningstaktik?

Jag märker att mitt sköldpaddsskal växer sig starkare. Det funkar. Vad som däremot inte funkar är känslolivet. Jag sliter mina naglar. Skulle vilja dunka huvudet i väggen för att mota bort den annalkande idén om att avvisa i förebyggande syfte.

Tillit, hur fungerar det i praktiken?