I går kväll tillbringade jag några timmar med goda människor, såna där människor som man slappnar av tillsammans med. Där allt blir enkelt och opretentiöst och i vars sällskap man trivs. Jag, tre västkusttjejer och så himla mycket blandade känslor. Det var fint det.

Tänk, tänk att det går att glömma bort hur vackert det kan kännas med sommar. Att det går att glömma bort den exakta färgen på mälarens vågor, att man kan sluta minnas hur värme känns. Men nu, efter helgen, vet jag hur det känns. Mer än någonsin.