Idag går min dotter ut mellanstadiet och det ska firas! Jag sitter och klipper med ögonen i väntan på att skolavslutningen ska börja, efter en extranatt med arbete. Inte förrän i eftermiddag finns det tid till att sova.

Jag brukar ofta gnälla de veckor jag jobbar. Klaga på att man sover konstigt, äter konstigt och tänker konstigt av att vända på dygnet. Jag liksom frossar i min egen sömnbrist med skräckblandad förtjusning. Förtjusning som i fascination över att jag kan vara vaken och fungera på den sidan av dygnet. Skräck som i en stark känsla av att jag utsätter mig själv för någon sorts ohälsosam rubbning, av vilken konsekvenserna ännu inte visat sig.