Det kommer toppar och det kommer dalar, stretar emot och vill ibland inte. Men jag känner ändå att gången redan är given, för våra samtal flyter så lätt och tankarna vi utbyter handlar om allt. Vänskap, kärlek, livet, döden. Jag förundras över att vi fungerar så, vi människor. Dras till varandra med magnetisk kraft och värmer varandra i sinnet. Att vi hittar varandra, öppnar oss och tar in, känner tillit och kan ge. Mitt i allt vi delar, finns också skarpa skillnader. Men som inte klyver, utan istället adderar.

En melodi kommer för mig: Vem kan segla förutan vind? Herregud, utanför blåser det halv snöstorm, definitivt tillräckligt för att segla. Det är storm men jag vill dit. Det är vackert och förväntningar och historia som rullar in och jag aktar mig inte alls. Våren kanske skulle vara både för och emot, men inte jag… jag är redan inne i allt.