Jag lyssnar på de sovande andetagen som tillhör henne, så fridfulla i tystnaden. Vänder mig försiktigt om och betraktar hennes ansikte. Läpparnas konturer som jag vill stryka försiktigt över, kinderna som är varma av sömn och lugnet över hennes panna.

Någon undrade varför jag så sällan skriver om mitt eget barn. Det beror helt enkelt på att hon är 12 år och uttryckligen har undanbett att hängas ut för mycket i ord eller bild. Det mesta är känsligt i den åldern.