Jag brukar minnas i detaljer, även det första mötet med mitt gudbarn. Den ordlösa sanningen. Hennes värme när hon lutade huvudet mot mitt bröst. Ett högljutt, ordlöst charmtroll. Den minsta jag sett.

jag: jag är komplicerad att ha i närheten.
hon: du är rätt.

Det var inte bara sättet hon såg på mig. Det var hur hon rörde vid mitt hjärta. Nu är det nio månader och några dagar senare och varje liten rörelse vill jag fortfarande uppleva igen och igen och igen.