Jag låser upp ytterdörren med en van, hastig handrörelse, stänger den ljudlöst bakom mig. Hemma. Och det luktar precis så som hemma ska lukta. Minns i en kort stund ett par händer som kan mina höfters form, även när de inte håller om dem. Jag minns tyngden av en avslappnad hand på låret. Så självklar ligger den där. Signalerar äganderätt. Lår som välkomnar, vill bli ägt. Tyvärr är det bara i mitt huvud allt händer, så jävla tyvärr alltså.