Som att varje dag var början på något

Jag antar att det kändes som att allt som hände då var början på oss. Jag ville stanna tiden och jag ville hinna skriva ner allt som hände och analysera det in i minsta detalj:

Här lägger hon sin arm runt min midja, här är hennes hår i morgonljuset, här tar jag hennes hand när vi går uppför trappan, här viskar hon att hon aldrig kommer glömma, här tittar hon på mig, här andas hon i min nacke, här berättar hon om sin gårdag, här tar vi varandras händer över bordet, här får jag henne att skratta, här ändras hennes andhämtning, här ringer hon trots att klockan är två på natten.

Jag ville inte att tiden skulle gå så snabbt eftersom att varje dag kändes viktig. Viktig på det viset att den betydde något. Att dagarna skulle rinna förbi oss kändes otänkbart.


Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0