Det är fars dag så Isak är hemma hos bebispappan hela eftermiddagen. Jag är inte van, det känns konstigt och jag vill bara ringa hela tiden. Men är strong och låter bli. För dem är det bara bra. Och för mig med. Självklart har han det jättebra, det är inte det som är grejen. Men när man suttit ihop så länge blir separationsångesten svår.