Livet är så kort, så skimrande dagsländekort

Den 27 juni lämnade farfar den här världen och idag begravdes han. Min tunna och känsliga hud gör det omöjligt för mig att inte känna sorg. Jag försöker förstå tiden och vad det faktiskt innebär att inte existera. Att jag och de jag älskar, inte kommer att finnas en dag. För mig tar känslan av vad det innebär över. Att ett liv, med alla känslor och upplevelser och erfarenheter och tankar, att de först finns där, och senare inte. Aldrig mer. Jag orkar liksom aldrig riktigt tänka den tanken hela vägen ut. Den är för stor för mig. Då är det svårt att sova.


Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0