Jag som är en ensamvarg prövar på komboliv i några månader. Det spännande med att ha folk omkring sig är att alla har sina egna rutiner, vi lär oss snabbt om varandras egenheter. Jag sitter och tjuvtittar och ibland möter jag hennes blick och känner mig påkommen. Det slår mig att jag kanske borde tacka för hjälpen. Tack, för att du hjälper mig att öppna upp mina dörrar mot nya världar. Men det skulle ju låta lite knäppt, så jag låter bli. Jag bara ler litegrann och vänder tillbaka blicken mot skärmen.