I natt längtar jag efter barnen, barnen, barnen. Är på jobbet men skulle mycket hellre vilja vara hemma, nerbäddad med älsklingar. Vad jag egentligen ville säga, är att jag är så jäklans kär i dem. De fattas mig när de inte är här. Förundras över hur fina de är med varandra och hur bra det kommer att gå för dem även när jag inte längre är där för att försiktigt borsta av gruset på skrubbade knän eller krama dem lite för hårt godnatt.