Till och med de bästa kan krackelera
Inte för att jag någon gång kan fatta tag
i dåtiden, vet ju fortfarande inte om allt bara var en illusion.
Tio veckor senare möts vi över en middag och herregud, jag hoppas verkligen att vi ror det här i land. För vet ni? Om det görs, då blir det något att vara oerhört stolt över.
Det känns fortfarande som om jag far runt i en torktumlare, men jag är gladare och framför allt lugnare. Det är bättre.
Postat av: vicktoria
Det låter spännande.
Du är värd allt fint.