Tappa styrkan och fortfarande hitta skrattet
Varför är det inte alltid lediga dagar med vindrickande i hyreslägenheter på söder och varför är det inte alltid soldis i novemberkyla när promenaden går längs söder mälarstrand?
Varför dånar inte utelivet jämt innan midnatt, på ett lugnande sätt, när en styr stegen längs kullerstensgator? Varför träffar en inte alltid gamla vänner som ser detaljerna, men ändå behöver påminnas om det som var för längesedan? Varför är inte känslorna enbart mjuka längst upp i ett gammalt trapphus med utsikt över taken?
Det är förstås för att en behöver oroliga nätter, brister och misstro att duga, för att uppskatta det där andra. Det är förstås därför gamla förälskelser går vidare. Därför som knäna blir blåslagna när en snubblar i något som ändå är ett gemensamt framåt.
Det är förstås för att en behöver oroliga nätter, brister och misstro att duga, för att uppskatta det där andra. Det är förstås därför gamla förälskelser går vidare. Därför som knäna blir blåslagna när en snubblar i något som ändå är ett gemensamt framåt.
Det är helt i sin ordning.
Postat av: Anonym
Ja. Förstås.
