Att skapa sig ett nytt system
Okej. Så nerverna skälver och kroppen är sliten när man spenderar 40 timmar i veckan på ett nytt jobb i en ny dygnsrytm och aldrig träffar barnen och saknar energi att träffa andra och tycker att klockan 22 är en skitsen tid att somna på.
Men så blir det fredag och man har blivit surdoktorns favorit och får assistera på operation. Man kommer hem till småbarnshelg och dränker det trötta i ett gemensamt skumbad, hög musik och ett glas rödvin. Så hej på er. Jag är inte död. Men vissa dagar känns det så. Men det är alltså lögn. Jag lever.
Postat av: Fia
Min bästa vän ("Kesokompis") är sjuksköterska som jobbade i över tio år som akutsköterska med många nattpass. När hon bytte jobb till vårdcentral med 40-timmars tjänst på dagtid tog det lång tid innan hennes kropp och själ kunde ställa om sig. Hon kände sig nästan sjuk den första tiden.
