Allt är väldigt oklart

De senaste månaderna har jag befunnit mig inuti mig själv och känt mig oförmögen att ta in några nya människor i kaoset. Jag har egentligen varken ork, lust eller plats till att bygga på något annat än mig själv.

Men så dök hon upp i februari och tog i för att knuffa undan molnen en bit, för att blotta något nytt för mig. Men allt jag såg var hopfösta stjärnor som glimmade i skarvarna. Så hon visade ännu mer och blottade en känsla som jag inte trodde var möjlig för mig mitt i all annan misär. Men jag tittar på hennes bruna fräknar lite för länge i solljuset och mitt hjärta pumpar extra hårt i hennes sällskap. Så jag låter känslorna kännas och själen gör sitt bästa för att orka ta in det.

Postat av: Anonym

Hon låter modig och fin. Precis som du.

Svar: Tack för fina ord!
Annelie Hansson

2014-03-23 @ 09:59:01

Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0