Bambi på hal is

Stockholm, var ligger du egentligen i relation till havet?


Tål att funderas på

Dagens "nu hajade jag till"-TV-replik:


"It's not the letting go that hurts, it's the holding on."



(Bra låt, sen kan man skippa snacket som kommer efteråt)

Off solid grounds


I´m no angel. But it feels like I could fly.

image44


Godmorgon

Jag har köpt en knivslip. Den var bra...

Tur att man är välförsedd med plåster av alla dess slag. Arbetsförmån.

image43

[ordinary people have no stories]

En kopp te i all ära, men det var chokladbiten som kom med svaret. Livet ska banne mig njutas. Så nej, inga murar. Inga murar alls. Det känns i hela kroppen att jag vet inte vad jag gör i nästa vecka, nästa månad eller nästa år. Var är jag om tio år? Kanske är jag en anhalt på vägen dit du ska. Kanske är du min resväska dit jag ska. Allt är fritt att skapas. Det ligger inte bara i mina händer. Men jag försöker forma mitt liv som magen talar till mig.

Åter i Stockholm med fungerande teknik

Det finns inte tid för flyktiga tankar men så klart, så hittar de fram ändå. Och jag tänker och jag ser. Det är nästan så att jag är rädd. Inte för drömmen i sig, men för vad jag inte har. Jag hoppas det går över. Eller så utmanar jag rädslorna. Jag tror jag tar mig en kopp te och funderar på saken.

Disträ disträ disträ

Jag har lite problem med fokus just nu. Jag hittar något vackert i skymning från min platå, så där så att det ryser till i kroppen. Jag har allt framför mig och på nåt sätt så känns det som att allt är mitt. För det är bara jag som får se allt det vackra från en plats, dit inga andra har tillträde.

Hemåt

Nu åker jag hem snart. Hemma har jag fortfarande varken telefon eller bredband fungerande. Inte förrän jag dragit bredbandsbolaget hårt i örat. Finns på mobil eller lånade internetuppkopplingar.

Into that realm of insanitive bliss

Det bubblar i magen. Mer än sockerdricka, vildare än champagne. Jag försöker få mig själv att sluta le. Jag kan inte sluta le. Tiden stod stilla för en stund och jag tror att alla som var i närheten måste ha hört mitt hjärta slå. Jag har gått och omvandlats till en optimist, iallafall för nu. Helt bortom all räddning.

image43

Hem Hemma Emma

Nu längtar jag hem till Sverige. Till mitt barn. Massor. Hon längtade efter mig med, men tyckte samtidigt att det var bra med Lena. Min bästaste vän som blivit extraanställd som barn, katt och husvakterska. Det känns tryggt. Hon har ju trots allt varit med ända sen BB. Lena var den enda som fick en julklapp för Emmas egna pengar. "För när jag såg den visste jag att den passade henne perfekt". Det är vackert att de är så nära. En bild på radarparet.

image44

Apropå något annat. I natt spenderar jag mycket energi åt att försöka att inte tänka. Att. Inte. Livet och alla dessa skrämmande möjligheter. Vad är jag rädd för? Vad är människor så rädda för? Detta nätverk av regler för att upprätthålla ordning och struktur. Förhindra kaos. För vad skulle egentligen hända om alla började göra som de önskade att de vågade? Följa sina drömmar? Folk skulle kanske börja förverkliga sig själva. Så kan vi ju verkligen inte ha det.......

A matter of heart

Läste, log och snodde:
"Undvik aldrig en frestelse - den kanske aldrig kommer tillbaka."

Home is where the heart is, sägs det. Jag behöver inte mer än så för att må bra. Att jag sedan gärna vill ha mer, det är en helt annan sak. Det var något hon sa om min kropp som fick igång mig. Det ska inte vara så jävla simpelt. Jag borde kunna stå stadigare än så. Men nej. Marken har verkligen inte slutat gunga.

image40

Kärlikhet

Dagar och år glider som sand mellan mina fingrar. Men jag vet att jag ska vara här nu. Precis här. För det som var där förut, tog mig hit. Till det som skälver sig igenom tomhet och varm längtan. I stillhet, ivrighet och något som glöder sig bortom. Tränger igenom allt och gör sig onåbart för rastlösheterna. Sover i ett rum som är tomt på dig. Men du finns i mig. Och jag inom dig.

Åtrå känns som ett bra ord. Ömsesidigt också.

När patienterna (förhoppningsvis) sover är det tekoppen och jag

Här är fortsättning på föregående bild. Med påsar. Piggare människa har sällan skådats.

image40

Ibland har man tur, del två...

En buss hade ställt sig på tvären över vägen idag, så det var bara att ta sitt pick och pack och lätt svärande börja vandra de två milen ner för fjället, utan en chans att hinna till jobbet i tid. Men så kom en ängel från ovan i form av en bil med en kvinna. Hon stannade och frågade om jag ville åka med och skulle dessutom till samma sjukhus. Det finns hopp om mänskligheten.

Annars kan jag känna i största allmänhet att jag har vandrat för länge för att kunna vända om. Oavsett vart vägen leder mig. Bara ett konstaterande, sådär.

Bild på mig just nu, fast utan påsarna under ögonen :-)

image38

Ibland har man tur...

Det fanns dåligt med jobb i Oslo så jag fick ta tåget till Lillehammer imorse. Här bor jag granne med skidstadion som de tävlade på i OS och jag får vårda brutna ben på byns enda sjukhus. Jag har hamnat i en lägenhet av modell lyx, där det även fanns gratis internet till min lilla Mac. Bilden är tagen från mitt fönster för 10 minuter sen...

Men nu gott folk ska det arbetas så det står härliga till, så något surfande lär jag inte hinna med. Nattvakt ikväll och sista bussen från fjället går redan klockan sex. Imorgon hinner jag sova några timmar och sen ska jag jobba dubbla skift och så rullar det på. Hej och hå, men jag kommer hem med full plånbok. Kramar till er.

image37

Om några timmar sitter jag på ett flygplan

Hej då Stockholm och ledighet.
Hej Oslo och jobb.

Kram till er alla, förhoppningsvis jobbar jag häcken av mig så pass att jag inte hinner leta efter något internetcafé.

[and i want you to miss me when i'm not around ]

Trött_som_fan_nu

"Murar är bara broar ställda på högkant", läste jag och log för mig själv så till den milda grad. Vi är som ett pussel, hon och jag. Ett sånt man aldrig tröttnar på. För precis när jag tror att jag lärt mig hur mönstret ser ut, så börjar hon överraska mig. Och även om man får kämpa med bitarna ibland, så passar de ändå alltid till slut. Vackert så. 


Samtal mellan mig och Bredbandsbolaget, förkortad version

Jag: Mitt bredband och min hemtelefon har legat nere tre dar, vad ska ni göra åt det?
Kundservice: Jaha. Mhm. Konstigt. Här ser det ut som om allt fungerar. Jo, det fungerar.
Jag: Nej. Det är faktiskt stendött.
Kundservice: Jaha, ja då får vi skicka ut en tekniker. Det kan ta sisådär tre dar att fixa. Troligtvis ligger felet i vår kabel, för nu ser jag att täckningen stannar 500 m från ditt hus. Men visar det sig att det är din utrustning det är fel på, så tar vi tyvärr ut en serviceavgift på 1500 kr för att teknikerna måste åka ut.

Minst tre dagar. 1500 kronor. Service? Jag har redan ansökt om att byta telefonoperatör. De får en minimal chans till att fixa bredbandet. Nästa företag jag ska sparka åt skogen är Fortum. Sök mig på mobilen om ni vill något. Imorgon är jag ledig och ofrivilligt oanträffbar över nätet.

Nämen titta, här är ju jag på promenad!

Dialogen i videon är underbar. Se hela.


Det var inte alltid bättre förr

Tog en promenad till mina föräldrar tidigare idag och log när jag gick förbi en viss elbox. Undrade lite smått om min skrift stod kvar, eller om mina bokstäver i blyerts nötts bort av väder och vind. "Jag älskar dig, Mattias H". Det är sexton år sen nu. Kunde lika gärna ha varit en evighet. För på ett sätt existerar inte flickan med blyertspennan längre.

Idag skriver hon med bläck.

Hmm

Jag borde kanske lägga lite band på mig själv kring vissa utvalda delar av mitt liv. Men det är svårt att hejda fingrarna när jag väl börjat skriva om det, orden dansar fram i huvudet. "Jag känner ingen som har en sån passion som du", kändes som ett ganska snällt sätt att säga att jag är en kuf emellanåt.

Förresten så vill jag också ha många kommentarer som alla andra får. Buhu. Jag ser minsann i statistiken att ni är ett gäng som smyger omkring dagligen, tyst så tyst.

Söndag faktiskt

Man ska inte tänka på varför, bara på att det är. Känslor räcker, de behöver inte förklaras. Jag vill ha mer av de där fina ögonen. Mer av vad som finns bakom.

-------------------------------------------------------------------------------------
Bredbandet hemma tvärdog igår. Telefonen också, eftersom de tillhör samma bolag. Antar att jag får hållas med mobilen till på måndag, för teknisk support på en helg lär ju inte hända.

Lördag faktiskt

Här dåsade man runt utan något att göra på jobbet och så plötsligt ramlade det in ett akutlarm. Nu är alla sinnen klarvakna. Det är den typen av växlingar jag älskar med mitt jobb. Jag arbetar som bäst under press.

Pratade med några arbetskamrater vid ett skiftbyte häromdagen. Generation äldre som tydligen inte fattat någonting. "Har du inte fått dig en rejäl karl än?" frågade en av dem. Jag vet inte om det var ordet rejäl eller ordet karl som fick mig att sucka högst inombords.

"Nej, men jag älskar en kvinna med den snyggaste rygglinje världen skådat. Hon har de mjukaste läpparna, de skönaste händerna, fina glädjelinjer runt ögonen och massor av vackra ord att berätta."

Det skulle jag förstås ha svarat. Kom jag på i efterhand.


Förresten

Det här känns helt enkelt väldigt konfunderande.
Otillräcklighetsskräcken ska iallafall spolas ner på närmaste dass. Där den hör hemma.

Dream on

Önskelista till 30-årsdagen:

1. Ett litet hus
2. Med en liten trädgård
3. Nära havet
4. Och fria vidder

Är det för mycket begärt? Jaså, det är det.....

1. En fridfull tillvaro då?
2. Med några barn
3. Och en kvinna jag älskar
4. I fas med livet
5. Och mig själv

Är DET för mycket begärt? Jaha, det också.
En ny cykel då?

Det ska planeras i tid

Jag vet att jag är tjatig eftersom det är fyra månader kvar, men nu när jag har bestämt hur mitt 30-årsfirande ska bli, så längtar jag massor! Jag tycker om att åldras. Jag tycker om att ha en historia. Jag tycker om att veta att jag varje dag gör bra prioriteringar.

Rapport från sjukstugan

För mycket sömn idag. För mycket sömn chockar hela mitt system, känner mig helt konstig. Kan bero på feber och halsfluss också, möjligtvis. Eftersom min kropp är som en klocka satsar jag en slant på att pms:en är slut imorgon och ännu har jag inte startat ett endaste världskrig!! Bara ett litet inbördeskrig, men det löste sig så snabbt att jag ändå är mycket stolt över mig själv. Jag parerar och duckar och djupandas förbi alla paranoida tankar som kommer flygandes och bestämmer mig för att om de fortfarande existerar i ohormonellt tillstånd, så får de chansen att leva ut då. Jag är van att hantera ett slags känsloliv, en vardag med svindlande berg och dalbanor. Finns de inte så tenderar jag att skapa dem. Med ett öga öppet och en fot i dörrspringan, tappar jag aldrig greppet helt.

Läste Malins blogg om en dag vid vattnet och stirrar surt ut på regnig asfalt. Kust och klippor, skarp horisont och en symfoni av nattens färger! Jag vill bo vid havet! Nedan ett sommarminne från Ramsvik.

image36

Lugn och stilla ro

Hon kom från regnet, med en flaska vin och sex timmars djuplodande samtal. Det var länge sen vi sågs. Mycket fanns att ta igen men det naturliga samspelet var detsamma. Åh kära vänner. Mina tankar rymmer definitivt inte mer problem än någon annans. Långt ifrån. Men de är fortfarande mina och det är jag som måste leva med dem. Ni är det bästa jag har som skydd mot mig själv, er blotta närvaro gör mig lugn och tillfreds. Alltid.

Dagens irritationsmoment

Verkligheten skjuter ner min stjärnhimmel. Det var det. Bara så.

Out of order

Ibland sitter inspirationen långt inne. Vilar i ett tillfälligt avstängt sinne.

Om tre och en halv timme ska jag åka hem och sova. Hade velat ha någon där hemma som väntade. Få krypa ner bredvid denne och värma tårna under samma täcke, pussa i nacken och somna tätt intill. Någon som höll om mig länge. Istället har jag musslat in mig bara för att slippa. Slippa komma någon så nära på nytt, att man delar andetag, luft, känsla och tanke. Jag vill stanna kvar i min trygga bubbla där allt är som vanligt. Jag vill inte veta alla alternativ och möjligheter jag har. Det är så himla mycket lättare att agera ångvält, än att våga blotta strupen.

Nu skrev jag ju något iallafall. Jag är så jävla okonsekvent.

Ikväll mysig middag med vän i Verkligheten.


Kära blogg

Önskar jag kunde komma på något bra att skriva. Naturligtvis kan jag skriva abcdefghijklmnopqrstuvxyzåäö men jag skulle vilja SKRIVA. Något sammanhållet, något genomtänkt, något läsvärt. Jag vill skriva något som någon säger, Å och Ah om.

Jag vill inte roa. Jag vill göra intryck.

I brist på text har jag försökt länka in en bra låt istället, men det funkar inte hur jag än försöker. Den som vill får klicka sig vidare här och lyssna istället.

Bortom gränser

Det finns en stjärna inom mig
Som bara min himmel kan förstå

Trött morgon

Hade svårt att sova inatt vilket resulterade i att jag hade mycken tid att reflektera över min tillvaro och vad jag prioriterar. Är trött på det artificiella. Är trött på att hålla vänskaper på internetnivå, men inser att det ibland är allt som hinns med. Men jag vill hellre ses över mat eller ett glas vin. Jag ska sluta säga "vi hörs om saken" och istället säga dag och tid för umgänge, hur långt in i framtiden det än må bli när man försöker samköra livets almanackor.

Och förresten hann jag med att tänka på min kommande födelsedag, den där jämt fyllande som orsakat en del magont bara jag tänkt orden fest och värdinna. Jag kommer att göra det på mitt alldeles egna sätt. Och det kommer bli så bra så!

Godmorgon! Nu somnar jag om.

Samtal vid frukostbordet

Emma: Idag är sista dagen, mamma. Och imorgon är en ny dag.
Jag: Vad händer då?
Emma: Jag vet inte.

Just det! Jag vet inte heller och det är så jävla bra.

Glädjen över vad som finns och sorgen över det som saknas i mitt liv, delar plats i mig. Ibland slåss de blodiga, ibland råder harmoni och acceptans. Jag skriver för att kanalisera och därmed överleva kaoset inom mig. I bloggen får texter från hjärtat plats, utan att risa eller rosa. Det som är skrivet i lust, kärlek, hämnd eller sorg. För att mitt hjärta ska få vila, åtminstone ibland. Jag är våldsamt tacksam över att jag alltid känner fullt ut. Jag behöver aldrig tveka.

Inside the absence of fear

Skriver, skriver och skriver. Fyller snart hela mitt word-program. Funderar en smula på om det som står måste vara i rimlig proportion till själva livet. Försöker sluta fundera på det, eftersom jag redan tänker för mycket.

Ibland tystnar jag. Inte för att jag mår dåligt eller är nere. Hjärtat är bara så fullt att jag är rädd att rösten inte skulle bära. Bröstet känns alldeles för trångt för vad som ryms där. Men mitt hjärta bara expanderar.

Orden finns inte för hur mycket du rör mig. Och inom dig, så vet även du.

Fråga stjärnorna om när

När jag ser henne, stannar det upp ett tag. Ett själsligt band som ser förbi alldagligheten. Hon står ut med mig. Och jag står ut med henne. På riktigt. Det är fint. Tar ett glas rödvin och skålar. För kärlek som inte kan leva, men som heller aldrig kommer att dö. Klockor må stanna. Men hjärtan ska slå.

Faktiskt

Mymlan har allt inom sig. Allt hon vill vara, vill ha, vill bli. Och när hon vågar se, så växer hon per automatik. Hon är kapabel till allt hon vill kunna. Jag beundrar det hos henne.

Jag talar med henne på ett språk utan ord. Och jag ger henne ett hjärta att minnas.


Att skapa sig sin egen lycka

Ständigt arbete med att överbrygga glappet. Mellan livet som man drömmer om det. Och livet som det är.

Dagens bästa bild

image35

Bzz Bzz

Såg att nån kanal skulle starta programmet singing bee, som går ut på att man ska sjunga rätt till sina favoritlåtar. Löjligt, tänkte jag. Tills jag ikväll googlade Jill Johnsons Angel of the morning och insåg att de två första meningarna av sången, just de meningarna som är de bästa... har en annan text än vad jag sjungit. De tappar inte sin styrka. Men min version är bättre. Såklart :-)

Shoppa tills du droppar

Mötte upp Puck för shopping till gaygalan. Det blev vinröd elegans för mig. Klänningen är så väldigt, väldigt fin. Om inte brudarna faller som käglor när jag kommer skridande i den så beror det på bristande synförmåga hos dem, så det så. Delar med mig av några minnesvärda ord av samma nämnda sällskap, som fastnat i min hjärna och orsakar skratt:

- Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

- So what?? Vem fan vill ha ett halvt stycke?!

Så sant. Så sant.

Spännande dag

Idag har jag köpt en aubergine för första gången i mitt liv. Det känns vågat.

Nu skulle det passa väldigt bra om det hände något kul.

Att vara i varandet

Trivs jag i mina drömmar?
Ja.
Inbillar jag mig verkligheten?
Kanske.
Troligen inte.
Men man vet ju ingenting förrän man ser människor i ögonen.

Wanted

Tycker det är överreklamerat att längta efter något. Vill ha. Nu!

(För)svunna tider

Läste familjesidorna i lokaltidningen då min blick fastnade på ett bekant ansikte. Har inte sett honom sen vi var små. Nu hade han gift sig. Han log lyckligt på bilden och jag blev glad för hans skull. Bilden påminde mig om en svunnen tid i mitt liv, så länge sedan och så oerhört främmande nu. Herregud vad glad jag är att jag inte är kvar där. Att jag insåg vad som är mitt rätta jag.

Sorgens boning

Vår lilla Chili (längst fram på bilden) blev påkörd av en bil ikväll och var tvungen att avlivas. Hon blev bara tre år.

image34

...

(Stängt för insyn)

Nyårsönskningar

När man vill något är det en given regel att ingenting händer.
Därför gör jag ingenting men hoppas på allt.

Jag vill. Starkt.

Hemkomna utan brutna ben

Hej vi är hemma nu, jag och barnet. Efter den här semestern kör hon både vildare och snabbare än mig. Skitungen. Vi har haft grymt roligt när vi tävlat ikapp i backarna.

image32

image33




RSS 2.0