Det är sista dagen i augusti och jag känner att jag är lugn och glad, trivs med tillvaron, är så hemma jag kan vara.

Låt denna känsla stanna kvar nu då för h-vete!

Jag känner henne själv och känner igen hennes sätt att uttrycka sig. Ibland är hon så kall, ibland är hon alldeles genomträngande närvarande. Just nu älskar jag henne mest för att hon pratade med mig om en hemlighet. Att hon vill att jag ska veta gör mig alldeles varm. Det känns lite förbjudet, men det är helt enkelt en sådan tillåtande helg! Vi har behövt lång tid för att återfinna tillit och tid har vi fått. Numera möter vi alltid varandra och det är lycka.

Någon slokar av saknad efter mig.
Jag får svårt att andas en stund.

Vi var ute i god tid men hade ändå tur som fick en bra plats, när människorna myllrade in. En halvtimme innan föreställningens början var det fullsatt till bristningsgränsen och förväntan låg i luften. Vi hann äta upp vår medhavda picknick, smutta på vinet och prata med en äldre dam, innan Sofia Karlsson klev ut på scenen. Denna nätta lilla barfotakvinna. Som med full inlevelse och humor sjunger saker om livet, om hur det är att vara människa. Som får mig att känna orden. Kvällen var magisk när mörkret sakta sänkte sig över Stockholm.

Den bästa sångerskan av moderna visor. Ikväll kl.19 i Vitabergsparken. Jag kommer att vara där.

Så lägger jag samman allt till en enhet. Jag glömmer lätt alla mellanrum, alla tillstånd mellan höjdpunkterna och fallgroparna. Är jag på en färd mot intet, eller mot ljuset och livet? Ingenting är säkert. Jag vet inte vart jag är, bara att jag är.

All denna hårdhet gör mig trött. Jag tömmer mig på mer energi än jag egentligen har. Det svider lite i magen, en lätt tyngd i tinningarna, i mitt märkliga huvud. Jag saknar Mymlan, men jag kan vila med hennes röst och tröstande ord inom mig.

Jag har väl aldrig haft en aning om någonting, egentligen. Men jag behöver inga svar, märker jag. Det enda jag behöver är närvaron, tilliten och värmen. Den där känslan av att vara skyddad. Jag behöver ögonblicken. Stunderna som verkligen betyder.

Det är underligt, hur det slår till då och då. Man deppar ihop. Sen rycker man upp sig och tänker: Äh, va fan! Deppet måste väl helt enkelt bero på abstinens när kroppen motvilligt ställer om sig efter en veckas ohämmat badande i champagne, sötsaker och varmt klimat.

Notera bara skillnaden i pannan:

Snart mycket snart, kommer jag att gilla att brallorna skär in i magen när jag sitter ner och jag kommer tycka att det egentligen är ganska skönt att aldrig ha några pengar. Snart, snart kommer jag att vakna upp ur mitt dagdrömmande och inse att allt som verkar vara för bra för att vara sant, oftast är det.

Nu ska jag i alla fall göra något nyttigt med mitt humör; ringa elbolagets kundtjänst.

Idag har något gjort mig milt sagt förbannad. Tyvärr känner jag mig tvungen att censurera mig.

I natt blev en sån där natt som jag var tvungen att påminna mig om varför jag valt den här arbetsplatsen, med liv och död om vartannat. Jag är inte helt säker på svaret just nu. Jag vill bara hem och sova.

Min lillasyster ska gifta sig i maj nästa år! Jag må ha varit först av syskonen att skaffa barn, men är nu den enda utan ring på fingret. Jag är ombedd att vara tärna och tar uppdraget på stort allvar. Jag planerar även att gotta mig i allt jag inte fått uppleva själv, och tänker allra minst se ut som en maräng! Det kan väl knappast lillasyster ha något emot.....

Jag har kommit hem och trots att dottern ska vara en vecka till hos sin pappa så förärar hon vårt hem med sin närvaro efter skolan idag. Hon lyfter mig till stjärnorna. Dränker mitt sinne i glittrande regn av lugn och trygghet.

Facebook på ont och gott. Det här var det roligaste jag sett på länge, och bonus till att hon satt sitt civilstånd som förlovad! Börja läs på andra stycket och de efterföljande kommentarerna...

Det är den sista av semesterdagar och jag är nyvaken men färdigpackad. Några timmar på beachen innan det är dags att bege sig. Om allt går som det ska så landar jag på Arlanda den sista av dygnets timmar. Adios España.

Det framträder inte så tydligt på bild. Men i verkligheten har jag en vit/knallrödrandig hals och tydliga vita gogglesmärken efter solglasögon. Jag vidhåller dock att spanska kvinnor älskar polkagriser och ger mig ut på ännu en homogayklubb ikväll.

Vi valde att promenera hem genom stan i natt, längs kajen. En temperaturmätare visade att det var 28 grader ute. De här mjuka sköna varmdagarna. När havet ligger stilla och vattnet är ljummet och klart. Då man ligger på sin solstol och läser och dricker vatten. Kastar sig ut i vågorna och stannar till för att titta på färgglada fiskstim. Hur man sen får bikinin full med sand när man ligger i vattenbrynet och låter tankarna vandra.

Nu har jag fått vila. Jag har vaknat till den näst sista dagen och känner mig lugn inombords. Idag ska jag glida fram genom timmarna utomhus. Glida nöjd och lugn och tänka snälla saker.

Hello girls! Ett butiksbiträde gav mig två kupstorlekar större bröst när jag inhandlade en ny BH idag. Den satt som en smäck, så det är bara att inse fakta att kroppen inte enbart förändrats till det sämre de senaste elva åren.

Nu ska jag på spansk flatklubb och skaka på nyförvärven. Adios!

Ställde mig på vågen när jag vaknade. Det är ju skönt att veta att man inte kommer vara den första som stryker med när svälten kommer.

En ljummen vind i håret gav förnimmelse om närhet. Alla dessa bilder som jag spar på. De bästa bilderna och de svåraste.

Kvinnor vid vatten. Hav jag aldrig nått.

Jag vågar inte fundera närmare på vad jag drack igår, men det 70%-iga innehållet gjorde mig säkert immun mot den annalkande svininfluensan. Den tog i alla fall död på halsontet. Det här påminner om en tonårsresa, med skillnaden att vi är gamla och kloka nog att dricka mängder med Resorb innan vi lägger oss.

För en stund saknar jag den här självklara samvaron med någon, delandet av vardag. Vi äter frukost, skapar galna foton med datorn och fnittrar smulor över bordet. Efteråt diskar jag medan hon går och byter om. Jag hör henne stöka i badrummet. Hon nynnar. Jag känner inte igen melodin, men den är glad, lätt. Jag delar tillvaron här och nu. Ändå undrar jag varför jag inte hittar en vuxen att dela resten av livet med, på en helt annan basis.

Jag anade att min svågers bror inte rör sig i de sämre kretsarna. Men hans lägenhet som vi har fått låna alldeles gratis, överträffar förväntningarna! Här kommer ett axplock av rummen vi bor i:

Ja då var dags att bege sig till ännu ett resmål. Varmare än Stockholm!

Stay tuned.

Jag lät vågorna skölja över mig en sista gång. Kände suget när strömmen drog mig mot sig, fötterna som ville stå kvar. Det var med svår ansträngning som jag vände mig om och åkte hem igen. Utan att se tillbaka.

Idag har vi gjort Liseberg med allt vad det innebär. Då var det extra lyxigt att checka in på hotellet och få reda på att rummet gratis uppgraderats till en svit! Det framgår inte av bilden hur stort det faktiskt är, eftersom jag bara får med halva rummet, men det påminner mer om en lägenhet. Innanför den där dörren som står öppen ligger dottern och simmar några varv i badkaret. Sedan är det min tur och efter det sover vi som två prinsessor i ett slott.

Mina stuggrannar är white trash personifierade. Två sunkiga morsor super och käkar godis på verandan från morgon till kväll, när de inte vrålar åt sina småbarn. Min dotter är förfärad. Meningar som ofrivilligt avlyssnats den senaste timmen, på fullaste allvar:

- Håll käften jävla dampbarn.
- Spelar du upp alla pengar så slår jag ihjäl dig.
- För helvete unge, hoppas du sticker iväg långt bort och går vilse.

Mysig familj. Det här är alltså vad de anser vara okej att visa utåt. Då undrar man vad som händer när inga andra hör.

En av de vänner jag håller mest kär är Helene. Vacker som en morgon med ett själsligt djup som berör mig in till hjärteroten. Jag kan inte räkna gångerna jag haft goda samtal med denna förunderliga kvinna, men jag vet att efter varje gång vi ses, så känner jag mig klokare. Hon är en sådan människa som jag aldrig känner mig tveksam eller orolig med, utan våran vänskap präglas av en ärlighet man inte alltid kan förvänta sig. Hon tar mig alltid i kragen när jag behöver det, och har funnits för mig när jag mått dåligt. På samma sätt som jag alltid kommer finnas här för henne.

Jag jobbar den sista natten. Jag hade inte räknat med förkylningen som hoppade på mig igår, men inom mig bubblar det ändå som en kolsyrefabrik. För jag och dottern är på väg mot smultronstället på bilden, i en hel vecka!

Snart.

Jag har varit pms:ig och ledsen mest hela veckan. För jag har på allvar börjat undra om jag kommer att leva ensam resten av livet. Oavsett så tänker jag ändå inte slösa bort det på onödigheter.

Dagens bästa husmorstips för att putsa silver:

Aluminumfolie i botten av en kastrull. Häll i vatten och koka upp. Lägg i det som behöver putsas och häll på bakpulver. Låt koka tills det oxiderade är borta från silvret.

Man vet aldrig när man gör saker och ting för sista gången. Man bara gör det man gör, och i efterhand vet man att det blev sista gången. Sista gången man kysste henne. Sista gången man träffade sin farmor innan hon dog. Sista gången man badade innan hösten tog vid. Man påminns om att allt det man njuter av kan ta slut – och gör det, på ett eller annat sätt. Alltså gäller det att ligga här på gräsmattan och se på himlen, medan det är varmt. Medan det är möjligt.

Jag har inte tid med er. Jag ska få finfrämmande. Den finaste av alla tror jag.

You say torsdag, I say torsdag, we all say torsdag!

Nu ska jag gå en långpromenad. Har jag tur tänker jag kloka tankar. Eller, om jag skärper mig, rättare sagt. Det är så tråkigt bara, att skärpa sig. Jag vill hellre drömma. Jag gör nog båda.

Jag slits mellan vad jag alltid har velat ha och vad som är realistiskt att uppnå. Om jag faktiskt tar steget som påbörjats idag, så tar jag samtidigt kål på den sista av mina romantiska drömmar, om hur livet skulle te sig för mig. Men jag kan inte heller ljuga mig full om att allt väntar i slutet av regnbågen. Så småningom, när all tid redan har runnit förbi.

Lunchmöte i Liljeholmen med kvinnorna som VÄNTAR på att familjen ska begåvas med ännu ett barn. Jag passade på att testa badvänligheten i Årstaviken och den blev klart godkänd.

Med nerver utanpå, för hennes skull.
Det kommer att gå bra.

Du hade också blivit tårögd! Du hade gråtit av allt det färgstarka, böljande och levande när du sett all kärlek.