Och jag vet inte om jag ska försöka mig på något som jag inte vet om jag hanterar, eller om jag ska vänta och försöka andas för mig själv ett tag till. Jag tänker att jag är helt genomskinlig, att det inte finns någonting i mig som inte syns. Jag har alltid känt mig uppenbar och jag vet inte om det är en bra eller dålig sak.