Till dig som har det svårt

Du som stått ut, trots att vissa som borde stå dig närmast förtalat dig bakom din rygg. Du som växte upp under svåra omständigheter, men aldrig kommer föra det dåliga arvet vidare. Du som är starkast i slutändan. Du som skulle därifrån och aldrig någonsin komma tillbaka. Du som grät i mitt öra, som förmodligen inte kände minusgraderna ute, eftersom det ändå var varmare än sorgen inombords. Du som önskar att det-här-kan-inte-vara-sant-det-kan-bara-inte-vara-så.

Livet blir bra till slut, jag lovar. Det där om att det känns som att du ska gå sönder nu, jag vet ju att jag inte kommer att låta dig göra det. När vi står tillsammans blir det enklare att andas. Enklare att tänka och tankarna blir mjukare.

Det var allt mina fumliga ord hade att säga just nu.


Skriv vad du har på hjärtat här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0