Ungefär en gång om året försöker jag åka upp till fjällen med dottern och på onsdag är det dags för en resa till Lindvallen. Vi brukar skrattande köra om varandra i hisnande fart nerför backarna och jag böjer alldeles för lite på benen med flit, mest för att min slalomtränare alltid klagade på det. På höstterminen i åttan i högstadiet slutade jag. Från att elitträna slalom fem kvällar i veckan, till ingenting. Jag slutade för att jag inte kände något längre. Det är den verkliga sanningen. Det tog mig nästan 10 år att återvinna frihetskänslan och glädjen med det.