Det är just när man har som minst att luta sig på i vardagslivet, som man behöver en resa med vänner. God mat och dryck i kombination med upplevelser. Det var värme och klokhet, tillåtelse och befriande skratt. Sådant man bara drömmer om, som att få ligga kvar och dra sig i en hotellsäng, hänga på en uteservering i sensommarvärme, göra Amsterdams gayscen om nätterna, känna doften av kryddor och kärlek. Att få dra upp fötterna under sig i en soffa och känna sig totalt avslappnad inombords. Skratt och samtal som inte tar slut.

 

Vi är hemma igen efter fyra dagar i Amsterdam och hösten sipprar in genom mina fönster. Jag dricker semesterns sista vin och allt är en blandning av styrka och det sköra.

Det här inlägget är skrivet för två dygn sedan och är liksom det förra tidsinställt, eftersom innehållet har varit tvunget att hållas hemligt. När ni läser det här kommer mitt röda varma redan att slå i en annan del av Europa. Höstdrömmar om utomlands och det är lite pirrigt när livet, överraskningar och årstiden hänger i luften. I somras blev det så tydligt. Klart att jag ska åka till Amsterdam med sonens gudmor a.k.a min finvän, samt andra tokar, för miljöombyte, höstsol, drinkar på gaybarer, skaldjur och kanske ett kulturbesök i Anne Franks hus. Så tidigt, tidigt imorse gömde jag mig i en trappuppgång för att kidnappa den blivande 40-åringen! Semester och barnpassning är ordnat i största hemlighet sedan länge.

 

Ännu vet jag inte hur hon kommer att reagera, men det kommer att bli ett äventyr. Vi får se vad dagarna kommer att fyllas med och hur vi kommer att flaxa runt. Det löser sig och skulle det gå helt wackalacka så får vi väl hoppa på ett tåg och rymma mitt i natten. Men planen är att vi i fyra dygn ska samla på oss minnen och energi. Så jag tackar mina fötter för att de går dit själen tar mig. Vinkar hejdå till dåtiden, kikar in i framtiden och försöker stanna i nuet.

 

Tre år. Ett ögonblick och en evighet.

De tre första bilderna är tagna för exakt tre år sedan. Den fjärde bilden är tagen 48 minuter efter midnatt. Imorgon är det således en födelsedag och firandet med släkt och vänner startar redan idag.

Att hellre vilja vakna tidigt än somna sent. Att vilja göra saker tillsammans; inte för att det måste finnas någonting mer, utan för att det är någonting mer. Att tänka på ett annat sätt. Att vara redo för en annan typ av tillvaro och att vilja hitta dit.

 

Jag satt och pratade med en gammal vän om hur vi mer och mer kryper ur vårt skal. Hur vi år efter år blir mer dem vi är och hur jäkla skönt det är. Den där känslan. Av att vara sig själv. Det blev en fin kväll, vi pratar inte så ofta på det viset, hon och jag, det känns ibland nytt ovant. Men just därför, är det extra vackert när vi gör det.

 

Och jag, jag längtar ingen annanstans ikväll.

Inte efter något annat alls.