Jag har ärvt sådant guld som inte glimmar

Den här veckan är barnfri, bortsett från det barn som gör sig påmind på insidan. Efter jobbet spenderar jag mest tid i soffan och drunknar i brev skrivna av mina släktingar för nästan 100 år sedan. Har även fått ärva en skrivelse med 1920-talets råd och rön om hur barn (och deras mödrar) bör fostras!



12 veckor kvar. Faktiskt!

Jag tror jag ska hänga en skylt runt halsen med färdiga svar på de dagliga förolämpningarna som haglar på jobb och fritid. För nej, det är inte dags att föda snart och nej, det är inte mer än en i magen. Jag kan heller inte svara på din undran varför jag trots detta tycks vara så enorm. MEN KANSKE FÖR ATT DET ÄR TREDJE BARNET JAG VÄNTAR OCH MAGMUSKLERNA INTE SYNTS TILL SEN 1998 NÄR DEN FÖRSTA KOM UT!

Nästa person som ger sig in i denna oönskade frågesport, kommer få leken tåla.


Weekend i Köpenhamn

Nere vid havet infann sig lugnet. Vattnet skummade och där bakom vågorna skymtade jag det svenska fastlandet. Jag provade min egen röst, den hördes inte i vinden. Där var jag för några timmar sedan. Nu är jag hemma igen. I det vanliga.





RSS 2.0