Tog en promenad till mina föräldrar tidigare idag och log när jag gick förbi en viss elbox. Undrade lite smått om min skrift stod kvar, eller om mina bokstäver i blyerts nötts bort av väder och vind. "Jag älskar dig, Mattias H". Det är sexton år sen nu. Kunde lika gärna ha varit en evighet. För på ett sätt existerar inte flickan med blyertspennan längre.

Idag skriver hon med bläck.