Hjärtat blev glad av orden

Det pratas så mycket om att man inte uppskattar. Men jag vill påstå att jag gör det, hela tiden. Jag uppskattar himla mycket. Jag brukar tänka på att hennes linjer är något av det finaste som finns. Och barfota barnfötter i mitt knä. Och havet. Havet är nog också det finaste jag vet.

Det är bara två veckor kvar till en liten roadtrip. Jag älskar utflykter och jag älskar sällskapet!
Längtar. Längtar. Längtar. Längtar.

Manualen till livet

För ett tag sedan när jag och en nära vän var ute och åt middag såg vi två äldre herrar sitta vid ett bord i närheten. De var glada och drack varsitt glas vin fastän det var vardag. Båda hade stålgrått hår och var finklädda, bägge var nog i åttioårsåldern. Då och då skrattade de så att de var tvungna att torka lite tårar. Hon och jag log mot varann och sa att det där är ju vi om fyrtio år, ser du det? Kolla vad kul vi har!

Givetvis kommer mycket att fortsätta förändras genom åren. Inte minst jag, inte minst hon. Vi har redan samlat på oss ett myller av minnen, bilder och dofter. Några samlade i ett album hemma i bokhyllan. De flesta inuti mitt huvud.


Perfekt till pride

Här kan ni se att jag finns på riktigt också.
För titta vilken fantastisk tunika jag fick av lilla E i överraskningspresent igår!


Lördagsmys

Jag har fått äran att passa världens sötaste schlagersällskap ikväll!
Tyvärr somnade hon innan tävlingen ens börjat.


För vem har sagt att det måste vara lätt?

Om man vill något tillräckligt mycket så går det.
Men det är inte lätt, och det är något man måste acceptera.

Jag har åtminstone funnit en slags balans.


Exotic Chada Beach Resort, Koh Lanta, Thailand

Kommer trivas väldigt bra på detta hotell i två veckor.

Alldeles för många månader kvar till avresa dock.

Den som väntar på något gott...

 


Godkväll!

Jag känner mig förväntansfull och glad av någon obeskrivlig anledning, som kanske inte alls är så obeskrivlig när jag tänker efter. Jag tror att det är solen och värmen (och någonting annat).

Vad spelar det för roll, egentligen, om någonting är äkta eller oäkta?

Det finns nätter då jag sovit nära någon speciell och haft känslor som kunde varat för alltid. Men trots att allt var på riktigt, så var det som att jag visste att det inte skulle få fortsätta.

Du förväntar dig alldeles för mycket av kärlek, säger många, och jag säger att de har fel. Men jag vet inte längre, de har kanske rätt. Hon kanske inte måste vara lika lång som mig och jag måste kanske inte alltid känna det som att planeter dimper ner i skallen på mig, för att det ska vara värt det. Det kan kanske bli något fint av det ändå?

Sommarlov snart

Brist på motivation/intresse/inspiration vad det gäller att måla dörrar, köpa möbler, irritera mig på ex, städa och leta efter borttappade viktiga papper.

Överflöd på motivation/intresse/inspiration vad gäller köpa småprylar till hemmet som man inte kan placera, tillbringa tid på fik, surfa på nätet, se filmer jag aldrig sett innan, planera för hösten, skriva listor om viktiga saker, skriva listor om oviktiga saker, längta efter sommaren mest hela tiden och andas ljummen luft.

Regnig dag

Jag skriver mig till säker mark, jag skriver när tänkandet blir obegripligt. Skulle kunna skriva hur mycket som helst ungefär, men mina negativa ord är inte så trevliga så jag låter bli. Jag måste lära mig att inte spara på allt som gör ont.

Det finns många personer jag kan vara utan, inget behov av kontakt. Men så finns det de personerna som jag är beroende av, som jag inte kan leva utan. Tack för att ni finns där, ni förgyller livet på ett sätt som jag bara kan önska till andra.

I'm free fallin

Det känns som om jag hänger löst i existensen i natt. Jag tar första steget i mörker. Trappan är av sten och jag bor alltid högst upp. Men utan de bästa människorna vid min sida så kunde det varit betydligt värre.

En kanna cocillana-etyfin på det här hade suttit fint.


Godmorgon, typ

Nyvaken loggar jag in på facebook och hittar ett meddelande från en engelsk kille, som jag hade en flirt med. För 14 år sen! Han var snygg, tio år äldre och jobbade som steward. Nu har han ölmage, två barn och pinsamma foton på sin sida. Jag hade föredragit att bara behålla minnena som de var.

Just nu raderar jag bara allt jag skriver

(Så jag säger ingenting)

...latar sig...

Vad gör folk hela dagarna?


Hjärtats rytm

Vissa håller man så nära att inga ord egentligen behövs.

Bara hjärtats rytm.


Enklast

Det är svårt när man får för sig att man redan har sagt och gjort för mycket. När man innerst inne vet att man har sagt och gjort alldeles för lite.

Det känns tryggare att stanna här inne i min lilla bubbla, titta på samma filmer om och om igen, dricka lite för många koppar te, kramas med små lurviga varelser och glömma att det finns en verklighet utanför dessa väggar.

En blandning av tom- och uppfylldhet

Det går upp, ner och slutar någonstans i mitten. Det känns ibland som att det är enda jag kan, det enda jag kommer att göra, är att drömma om det.


time to pretend

Det är inte det, att jag inte gillar sällskap. Jag älskar sällskap, men jag älskar också ensamheten. Där hela jag och långa, långsamma tankar får plats utan någon yttre blick. Precis vad en ganska hudlös semla behöver.

I tell you all my secrets, but we lie about our past

Det är kväll i min förort men jag kan inte sova.
För något jag är dålig på om kvällarna, må jag lova,
är att försöka glömma bort allt som inte hänt.

Sommarvärme

Snart är det äntligen badsäsong. Som jag har längtat…


En måndag den sjuttonde dagen i maj

Jag väcktes väldigt, väldigt tidigt av en välbekant röst som sjöng för mig i telefonen. Det skapade morgonens första leende på mina läppar, som sen bestod genom dagen.

Dottern väckte mig lite senare med paket och ett finurligt födelsedagskort.

 

Frukostutsikt. Träden har kommit en god bit på väg mot sin fulla grönska.

 

Jag fick helt otroliga tekoppar i present. De rymmer nästan en liter! Dessutom blev keramiken fantastisk när den fylldes med dryck. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om det vackra i mönstren som bildades.

 

En födelsedagspresent som fick följa med runt halsen under dagen.

 

Bubbeldricka med och utan alkohol till vuxna och barn. Pannkakstårta åt alla!


Åldersidentitet


Natten vittnar om en begynnande födelsedag och hur känns det, din galna bemärkelsedagsentusiast?

- Tackar som frågar, ganska roligt faktiskt!

Jag är redo och lugn. Men 32 är så definitivt, så fruktansvärt lite ungdom i den siffran. Hur vuxen kan jag bli? Jag har bestämt inget svar på det.

Jag samlar på fula ärr

Brännblåsor i närbild. Jag tar det som ytterligare ett tecken på att jag ska hålla mig undan matlagning.


Dan före dan

Det var en helt vanlig dag i staden, en söndag med blek sol och vindar. Hon vaknade långsamt, kände att kroppen fått vila under natten, att inga drömmar rispat synliga spår i sömnen. Bit för bit sträckte hon på sig och krafterna fanns där, för hennes planer. In genom dörren kom dottern med en dukad frukostbricka, nybakade scones, rykande te i kannan och omsorgsfullt skurna grönsaker att garnera brödet med.

I den stunden när hon låg där i sängen och såg omsorgen i gesten kände hon kärleken så stark i kroppen. Hon kände gåvan som inte kan köpas för pengar, gåvan som gör hjärtat mjukt och blodet varmt. Långt därinne sparade hon känslan, som en lyckoamulett att ta fram och tumma på.

 


Natthimmel

Jag säger att jag tittar på stjärnorna
som jag alltid gjorde
förut.

Som för att hålla fast vid något.


Möhippa

Jag och min storasyster har stressat en hel del senaste tiden, som brudtärnor och systrar var vi nämligen ansvariga för lillasysters möhippa som gick av stapeln igår. Vi var verkligen igång hela dagen, klockan ringde vid 07:30 och det var tempo från första stund. Vi började med den klassiska överraskningen. Frida jobbar på hotell och höll nästan på att tappa kannorna med vatten när hon klev in i rummet och de 16 "konferensdeltagarna" ropade surprise.

Sen hann vi med lyxig hotellfrukost, gokarttävling, mekanisk tjurridning och ett besök i en studio där I was made for loving you spelades in. Frida sjöng och vi andra skrålade så gott vi kunde som kör, resultatet kommer att höras under bröllopsmiddagen. Efter det blev det lunch i en drejstudio där huvudpersonen fick dreja två skålar och vi andra fick skapa en varsin ros som hon kunde ha i skålarna. Efter en blick på min skapelse sa instruktören snällt att det gick bra med vilken blomma som helst...

Mätta och belåtna drog vi vidare för att spela Laserdome där vi blev totalt utklassade av ett gäng flinande tonårsgrabbar. Vi tog några steg längre ner längs gatan där Frida fick bli stylad och fotograferad till en almanacka som hennes blivande make ska få. Vi andra valde utstyrseln och lillasyrran såg strålande ut i allt, som den slimmade tjugosexåring hon är. Jag och storasyster garvade läppen av oss när vi diskuterade hur plaggen skulle ha sett ut på oss! Sen blev det middagshäng på Fondueboden och jag skulle tro att ungdomarna fortsatte festa hela natten lång. Själv drack jag två glas Resorb och var i säng en timme efter midnatt. Jag fyller 32 på måndag och lever upp till min tantålder väl, men så mår jag också oförskämt bra så här dagen efter!

Bilder från möhippan kommer närmsta dagarna!

Idag har jag drabbats av hybris deluxe!

Mitt hjärta ska vara med och leka nu. Mitt hjärta ska få vara med och Leva nu.

Och den som lever får se hur det går.

Imorgon kan jag lika gärna vara tillbaka på noll igen.

Höjdskräck

Det får vara nog med fegspel och fläskiga marginaler.
Jag ändrar taktik. Jag kör en Nike;

Just do it.

Bloggande från andra våningen

Jag visste inte förut att jag uppskattade känslan av att inte riktigt veta.

Varandet

Är i en vidrig less på mig-själv-fas. Frustrerande att inte kunna göra slut.

Jag tänkte lite på det där uttrycket good enough, att vara bra nog. Bra nog för sig själv, att inte falla för trycket, inte börja mäta sig med andra. Helt enkelt bara att vara så bra som jag själv önskar. Tillräckligt bra i min värld och tillräckligt närvarande i andras världar.

En kortvarig lycka

Idag hade jag en sån dag då jag gick upp tidigt efter nattarbetet, lade mig på soffan och kände mig snygg. Det tokiga var bara att jag somnade ifrån allt snyggeri. Nu ser jag ut som vanligt igen.

Vänskap som består

Andra faller nog pladask för hennes medfödda charm och den naturliga sociala samspelsförmåga som lätt kan misstas för öppenhet.

Men jag håller henne nära för att vi utmanar och älskar varandras sinnen om vartannat. För att hon hör direkt om jag ljuger och beställer precis det jag vill dricka innan jag hunnit säga det högt. För att vi läser varandras kroppsspråk lika bra som ord. För att vi tycker att några dagar utan kontakt är lång tid och för att vi anförtror varandra det viktigaste vi har. För att vi skrattar tills vi gråter och för att vi försökt skiljas åt, men bara hamnat ännu lite närmare varandra. För att hon ibland försöker förklara för mig hur hon tänker, trots att jag har bättre koll än henne redan från början. För hennes ögon och sättet som de ser på mig.


En majdag i år, jämfört med ett annat år

Vi går till den där stadsdelen som vi varit i förut. Då var jag ung och nervös och fnissig. Nu är jag inget av det, bara väldigt glad. Vi håller armkrok så att ingen ska snubbla när vi går längs gatan, det gjorde vi då också. Den gången kysste vi varandra. Vi var bra på att kyssas. 

Nu vet jag något mer. Jag vet hur fint det känns när någon man tycker om håller händerna mjukt men ändå bestämt just där axlarna övergår till armar, när man går genom en folkmassa på ett trångt uteställe. Liksom för att man ska veta att hon finns där bakom. Men mest för att ingen ska kunna komma mellan er.

Vi är lika lika lika, men så finns det saker som gör oss så fundamentalt olika. Vi brukade vara bra på lust, men inte så bra på nöd. Nu är vi bra på nöd också. Om hon skulle behöva hjälp mitt i natten så skulle jag komma.

Så mycket man kan

Ni förstår, det är inte helt enkelt just nu.
Det är många ord som vill bli skrivna, men alldeles för lite med anonymitet.

Hur länge ska man ha en blogg egentligen?

I'm in it for the thrill

Nu lyssnar jag på den här låten igen. Den är cool. Jag skulle kunna lyssna på den om och om igen en hel dag. Jag skulle kunna lyssna på den tills jag kan varje ord, fast det kan jag redan. Men jag lyssnar på den ändå. Jag kommer att lyssna på den för alltid.


Jag väljer mina ord med eftertanke

Sansa dig, viskar en röst. Skriv om något vettigt istället. Berätta inte den där historien, den som ligger och gror. Inte än, tänker hon. Men kanske lite senare. Åh, låt denna osannolikt trevliga gårdag sjunka in först.

Kommande onsdagskul

Jag är på så bra humör och jag vet exakt varför!


Ibland är det bara så att verkligheten hinner ifatt

Liv och bitar av själ. Jo, så är det. Det ligger bitar av oss kvar överallt. Kanske är det så, att det bara är vi själva som väljer om vi vill se det som en rikedom eller en förlust. Tålamod, respekt och tid är några bitar i pusslet. Närheten finns alltid där, liksom vänskapen, liksom humorn och jag antar att det där kärlekspusslet egentligen har oändligt antal bitar. Som formas till varandra, slipas till och passas in.

Jag önskar mig ett flexiblare sinne där allt får plats.

Hur det går....

Efter en veckas fettätande och utsättande av kolhydrater (LCHF-dieten) så vägde jag mig idag. På ynka sju dagar HAR JAG GÅTT NER 3 KG!!! Det har aldrig hänt mig med någon annan diet någonsin.  Det bästa är ändå att jag är konstant proppmätt!


Jag är en ljugapa

"Skriver du någonstans?" frågade hon.

"Nej. Det ger mig ingenting", svarade jag.


Söndagsplaner

Jag är inte den som går hem med olika tjejer varje helg. Inte varannan eller var tredje helg heller. Därför känns en enkel söndagsfikadejt spännande för mig. Men först är jag tvungen att nattarbeta färdigt, för att sen åka hem och sova mig snygg. Försöka duger.

Sköna maj välkommen!


Syrénen står i knopp och jag har äntligen slagit ut.

Vissa delar med sig

Jag skulle vilja vara lite mer hemlig, lite mer mystisk, lite mer svårdefinierad. Men hur ska det gå till, frågar jag mig. Öppen som en bok är jag, bloggar alla mina infall, öppnar käften innan jag tänkt klart och är säkert usel på att dölja mitt innersta. Tankar slår ner och då måste jag få ur mig dem i någon form.




RSS 2.0