Hemma
Vi bor i kvarteren där jag drogs i barnvagn, ett stenkast från mitt första hem och ett stenkast från var mina morföräldrar har bott. Litegrann funderar jag över om jag frivilligt kommer att vilja flytta mig någon annanstans. För det räcker med att gå en dag i någon annan del av stan för att jag ska bli mjuk av trygghet när jag sätter fötterna på mina gator igen.
/ 0 Kommentarer
Inget annat Inget annat Inget annat
När kvällen närmar sig så känner jag hur ett tungt täcke läggs över min energi, mina steg och mitt bröst. För en tid sedan hade det varit ett tecken, ett meddelande om att alla planer måste ställas in så att jag kan fokusera på att andas.
Idag lät jag tanken vila vid känslan en kort stund och sedan skakade jag av mig det och fortsatte. Jag är glad att jag hittat kontrollen över känslorna, över att välja hur jag handlar på dem. Det är där jag är nu och det är ordet jag håller mig fast vid: fortsätt.
Jag förflyttar mig
En torsdagskväll i december blundar jag och sänder mitt CV till den plats som står högst upp på min lista, den enda plats som slår högre än det arbete jag har. Säger helt enkelt, hej? Jag har mer än tillräcklig kompetens för att arbeta hos er.
Två dagar senare ett telefonsamtal, sen en intervju där jag känner att jag ändå förmodligen är helt körd i konkurrensen. Men sen. Så skriver jag på ett kontrakt.
Jag har varit på så rätt plats under lång tid, men nu har vi växt från varandra och relationen börjar tära på oss. Jag vet att i slutet av denna arbetsnatt så kommer vi att bryta upp, krama varandra och säga "tack för det här decenniet". Sen dröjer det en vecka innan jag kliver in genom entrén på den undre bilden och blir en människa med normal dygnsrytm.
Andas ut och tänker att det så sällan handlar om tur. Utan så ofta om handling.
Allt är väldigt oklart
De senaste månaderna har jag befunnit mig inuti mig själv och känt mig oförmögen att ta in några nya människor i kaoset. Jag har egentligen varken ork, lust eller plats till att bygga på något annat än mig själv.
Men så dök hon upp i februari och tog i för att knuffa undan molnen en bit, för att blotta något nytt för mig. Men allt jag såg var hopfösta stjärnor som glimmade i skarvarna. Så hon visade ännu mer och blottade en känsla som jag inte trodde var möjlig för mig mitt i all annan misär. Men jag tittar på hennes bruna fräknar lite för länge i solljuset och mitt hjärta pumpar extra hårt i hennes sällskap. Så jag låter känslorna kännas och själen gör sitt bästa för att orka ta in det.
Ingen annan människa kan jämna ut ens bucklor
Jag tror att jag är på väg tillbaka. Till en version av mig själv som innehåller lite mer mod men också egenskaper som jag inte tillåtit tidigare. Det är fortfarande skört och spräckligt med en rädsla för att inte vara tillräcklig. Därför rör jag mig inte i några farliga områden. Men ikväll känner jag mig hudlös. Har nära till mig, nära till känslor och nuet.
Söndagsfint
Dagens tema: regnbågsbarn tittar på diverse djur.
Somnar tätt intill det här i natt
När jag klev ut ur duschen i korridoren på BB, så stannade jag upp och lyssnade. Kunde tveklöst urskilja hans gråt bland alla andras, trots att han bara hade funnits några få timmar. Min kropp reagerade innan jag ens hann tänka. Kära älskade unge, så lite du anar och så mycket underbart du har kvar att upptäcka.
Tillvaron
Sitter ner i båten utan att ro eller hoppa i och simma eller dra igång motorn eller ens paddla lite med händerna. Övar på att låta vågorna styra.
Funderar mycket.
Saknar massor.
Strävar en hel del.
Saknar massor.
Strävar en hel del.
Planerar fladdrigt.
Skrattar mer och mer.
Skrattar mer och mer.
Helgen
Våren, hörrni! Efter en evighet under täcket fick jag lite energi åter och umgicks, umgicks, umgicks hela helgen. Idag är jag mild, inlindad och långsam. Långsam.
Mildare
Så kom den. Dagen då det gick att andas igen. Jag tror att jag är litegrann glad, över ingenting alls. Hade glömt bort hur det känns.
Ljusterapi
