Det bubblar i magen. Mer än sockerdricka, vildare än champagne. Jag försöker få mig själv att sluta le. Jag kan inte sluta le. Tiden stod stilla för en stund och jag tror att alla som var i närheten måste ha hört mitt hjärta slå. Jag har gått och omvandlats till en optimist, iallafall för nu. Helt bortom all räddning.