Jag lägger min röst på:



http://www.youtube.com/watch?v=11911u4DYSE&feature=related

En sång, kanske om kärlek:



Hon stod vid vägens skäl tillslut, en väg längre än anat.

Med smärta i bröstet och orm runt sin hals, hade

hon svårt att andas.

Sådan styrka i stunder och rädsla vart om,

hon kastades gul och blå.

Med henne i tankar och längtan som driv, så är hon

på vägen hon visste ska gå.

Hon andas, hon ler, hon dansar sig fri, och känner

och minns den hon var.

Nu går hon här ovetande galen men fri och tänker en

dröm och två.

En dröm om det ark med oskrivet blad där endast en framtid har svar.

Vem är hon, vad ser hon, vem rör hennes kind,

kom smaka, kom smek mig var min vindarnas vind.

Låt själar och ögon få sina svar, hon räds men hon

väljer och vågar stå kvar.

Kom möt mig du så stark och så öm, hon låter dig klättra men falla.



/M