Göran, 1980-talet ringde och ville ha sin dinosaurie tillbaka
.....men jag stannar hemma och lugnar ner mig och fortsätter att dricka mitt te. Loj? Nej, kanske inte loj, men inte kraftfull nog att agera. Men jag älskar de som orkar och jag älskar att jag älskar de som orkar. Tröstar mig med att jag har ett öppet sinne.
Klipp från debatten kring Göran Hägglunds uttalande på tv4 imorse.
Jag känner precis som du! Hur kan kärlek - denna vackra känsla någonsin vara fel? Jag blir så förbannad, ledsen, irriterad och besviken när jag påminns om att det fortfarande finns så pass inskränkta människor där ute. Jag orkar inte heller stå på barrikaderna men visar min åsikt och mitt missnöje på det sätt jag känner att jag kan. Vi är många som gör så...
"Droppen urholkar inte stenen med kraft, utan genom att falla ofta"
"Göran, 1980-talet ringde och ville ha sin dinosaurie tillbaka" Där satt den!
duns
"Droppen urholkar inte stenen med kraft, utan genom att falla ofta" !
Själv finner jag inga vettiga ord. Men förundras över vad och varför somliga strävar bakåt. Och varför man sätter en kristdemokrat på posten som socialminister, eller det kanske var det enda som fanns kvar ?