Kan det ha varit sant? Det kändes sant! Närheten, glädjen och det extra armbandet runt min handled. Promenaden runt parken och karaokesången i skymningen. Onsdagen var otroligt fin, stunderna nästan smärtsamt vackra. Och jag tänkte nästan ingenting just då, jag bara kände smaken av vin, såg på vimlet, på gräset och himlen och kände att jag levde.

Just nu lever vi. Jag och hon och alla runt oss. Det är nu vi kan älska, skratta, bråka, leva. Se till att göra både oss och andra gott eller ont, vilket vi nu föredrar.