Hon blev aldrig riktigt varm och tyckte att det var konstigt. Vantarna var tjocka och händerna borde inte vara frusna längre. Men hon blev aldrig riktigt uppvärmd efter december. Hennes kläder bar spår av frost i fållarna och hur varma hennes element än var, bildades det iskristaller på fönstren.

Hon började dricka mycket te. Det var någon i hennes närhet som uppmuntrat henne till att göra det. Det du borde göra är att dricka te, gärna flera liter varje dag, hade den där människan sagt. Han hade också sagt att varmt vatten värmer upp kroppen inifrån och att hennes händer runt muggen också skulle tjäna på tedrickande. Hon ville tro på det och köpte hem flera olika sorters teer. Men den blåa nyansen på läpparna ville inte försvinna.

Hon hoppades att våren närmade sig på riktigt den här gången. Hon hade visioner för den.
Kanske skulle hon sluta frysa nu.