Med SD:s politik skulle inte min halvbolivianska regnbågsunge ha en självklar plats i samhället. Med SD:s politik skulle inte jag kunna få gifta mig med vem jag vill, utan ses som en sjuk människa och likställas med en pedofil.

Allt detta prat i alliansen om att sänka skatter gör mig direkt kräkfärdig. Jag vill inte ha sänkta skatter och ”mer i plånboken”. Jag vill ha en tillvaro där ingen behöver vara rädd för att inte kunna betala elen, sätta mat på bordet eller ha tak över huvudet.

Jag jobbar heltid, har en hyresrätt i ett övre medelklasskvarter, äger en liten bil. Jag är en av dem som har det bra. Idag. Men sanningen är att om jag skulle bli sjuk på riktigt och inte kunna jobba så skulle hela mitt liv falla ihop på mycket kort tid. Om man tror att det finns ett vi och ett dom så har man oerhört fel. Det finns bara vi. Så idag gick min röst till de rosa, för att jag vill att de ska ta vågmästarrollen från SD. I landstingsvalet gjorde jag sen mitt bästa för att slippa se Filippa flipp flopp härja ytterligare med min yrkesgrupp.