Den 17 maj är en födelsedag
När jag var 20-ish så trodde jag alltid att jag skulle ha villa och volvo-liv med en man. När jag var 30 hade jag gett upp det mesta om kärlek förutom tilltron till att den skulle kunna infinna sig i en lycklig variant. När jag var 40 hade
jag fullständigt gett upp om att någonsin leva ihop med någon, men var ändå fasligt nöjd med livet som blev. Men där. När jag var nöjd. Så dök hon upp. Idag fyller jag 45 och är precis där jag vill vara, ser inte någon ände.
Efter vår andra dejt i Gamla stan på en av kullerstensgatorna till citykvarteren, nynnade jag på "Jag har gått inunder stjärnor" i mitt huvud och vi var leende men vågade inte lägga armarna om varandra i den där gränden. Ändå så dansade vi framåt, i mjuka lätta höstjackor, och pussades på en tunnelbana utan att bry oss om folk tittade eller inte.
Hela vägen dansade vi på kullersten i gamla stan, när kvällen var slut log vi fortfarande. Tog varandras händer, gick lugnt vidare och jag tänkte att det var ett av de där ögonblicken i livet, ni vet. Ett av dem jag minns. Ett av dem som fått ett soundtrack.
