Kärlek är att spara en plats, att vänta in, att stå kvar när någon behöver tystnad. Kärlek är att veta precis hur kaffet ska smaka en sömnig morgon, att köpa det där vinet bara för att flaskan var vacker och hon skulle kanske gilla det. Det är att minnas doften av en hals, värmen av en handflata, sättet någon säger ens namn när de tror att ingen lyssnar. 

Att veta att inget varar för evigt men att vissa saker är så nära evigheten det går att komma. När kärleken väl har satt sig i huden, då bleknar den aldrig riktigt. Den blir en del av landskapet, av åren, av de dagar som känns så vanliga att vi glömmer hur ovanliga de egentligen är.

Hon friade på en takbar i Malaga i mars när det duggregnade och bebisen var gnällig och jag hade barnmat på kläderna. Jag sa ja. Det var självklart. Nästa år när jag fyller 48 år så planerar jag ett bröllop.