I natt är en sådan där natt när jag inte får sova, när tankarna snurrar, omöjliga att lugna. Mitt hjärta det värker. Jag kramar mina knän och tänker att det ska passera, men det gör det inte. Det nyper till i mig några gånger, klump i halsen. Det känns befriande att jag gråter. Jag läser om tröst, om att kunna trösta sig själv. Jag vill inte. Att trösta sig själv är inte samma.