Svindel. Kittlande skratt. Omsorg. Trygghet. Mod. Närhet. Gemenskap. Tillit. Glädje. Leklust.
Kärlek. Kärlek, kärlek.

Hade ju ställt in mig på att leva ensam med mina barn och trivdes väldigt bra med det. Men nu när kombolivet närmar sig sitt slut så känns det tyst och tomt i våra rum. Det bekymrar mig att jag inte är den ensamvarg som jag alltid trott. Jag borde koncentrera mig på skrivandet istället för att umgås. Det är vad jag ska göra med resten av mitt liv.

Åh, orkar ej att alla känslor ska huseras i denna kropp!!! Allt rimmar så tokigt, så sluta känn.

(men hallå, hjärtat känner som det vill)

Hur gör man när den man vill ha hos sig hela tiden, i sin säng, i stolen bredvid och hand i hand, finns någon annanstans?

Jag åker bort. För att hitta hem.

Igår, fast för sex månader sen, föddes min son. En liten bildkavalkad är således på sin plats.

 

Första mötet.

 

Nyss hemkomna från BB. Vi lär känna varandra.

 

1 månad. Jag gillar att klä ut mitt barn till djur.

 

2 månader. Det leendet smälter mamma och storasysters hjärtan varje gång.

 

3 månader. Vinterpromenad.

4 månader. Vi samsover oftast.

 

5 månader. Att bada har varit ett favoritnöje från start.

 

6 månader. Kan sitta korta stunder själv.

Förut kunde tvåsamhet vara något jag liknat vid panik. Efter några veckors komboliv, ligger känslan mer rotad i kroppens botten. Ett lugnt men samtidigt lätt kaotiskt tillstånd. Att flytta ihop med någon för första gången är inte så lätt. Skulle vi klara hålla ihop vänskapen, mellan alla smulor på bordet och nya regler och önskningar om utrymme och tid för alla? Jodå, vi smälte samman. Vissa dagar har jag förvisso balanserat på lina, men andra dagar dansat på moln i blommig klänning. Allt det nya ger mig en stark känsla av att vilja leva, inte missa det som händer.

Vi vilar idag. Gör mest ingenting, jag bara gosar med febrig bebis. Och längtar, för det är så extra tyst i våra rum när ingen av de andra är här. Kombolivet är fint. Det låter mig få slippa känna det stora ansvaret för mig ensam. Det låter mig få delat ansvar för någon annan.