Hade ju ställt in mig på att leva ensam med mina barn och trivdes väldigt bra med det. Men nu när kombolivet närmar sig sitt slut så känns det tyst och tomt i våra rum. Det bekymrar mig att jag inte är den ensamvarg som jag alltid trott. Jag borde koncentrera mig på skrivandet istället för att umgås. Det är vad jag ska göra med resten av mitt liv.