Förut kunde tvåsamhet vara något jag liknat vid panik. Efter några veckors komboliv, ligger känslan mer rotad i kroppens botten. Ett lugnt men samtidigt lätt kaotiskt tillstånd. Att flytta ihop med någon för första gången är inte så lätt. Skulle vi klara hålla ihop vänskapen, mellan alla smulor på bordet och nya regler och önskningar om utrymme och tid för alla? Jodå, vi smälte samman. Vissa dagar har jag förvisso balanserat på lina, men andra dagar dansat på moln i blommig klänning. Allt det nya ger mig en stark känsla av att vilja leva, inte missa det som händer.