Jag är långsam med uppdateringarna, så ännu en pride har passerat. Jag var upptagen med livet och drack bubbel tre gånger på en kväll, blev tillfälligt modig och bjöd ut en bartender som fnittrade ja! Sen träffade jag henne aldrig igen, men det gjorde detsamma för det var det modiga som räknades.

Satt utomhus med bästa vänner till klockan tolv på natten, gick i och längs med paraden, solade så att jag fick pigmentförändringar på näsan igen. Kanske att jag åkte lite känslomässigt ner ibland, men minst dubbelt så ofta var jag glad.

Tar mig ned till havet i år igen. Saltdoften knockar mig helt. Det är en sådan dag då havet bara är rått läckert och luften saltmättat ren, inte muggig och unken och tångsur. This is the real shit, tänker jag rusigt.

Jaha ja, en gång i livet skulle man tydligen pryda en framsida också. Så nu lär jag alltid minnas det här årets prideparad tänker jag, den som spenderades tillsammans med min närmsta vän. Jag kommer att minnas gassande het sol och att vi bar varandras klänningar eftersom vi hade tröttnat på våra egna. Jag kommer att minnas mina varma fötter i fula men fotriktiga skor, hennes glädjeglitter i ögonen, kallt rosévin och en avslutande festnatt som aldrig tog slut.