Vi är inte troende men gillar traditioner. Så det blev ett kyrkligt dop. Förutom den massiva stressen av att planera en tillställning för 50 personer med en bebis hängande på axeln, så blev det en fin dag. Jag åt enorma mängder regnbågstårta, tillverkad av Desserthantverk.

Lördag morgon, jag sitter med bebiskräks på axeln och otvättat hår när Facebook delar ett minne från den här dagen förra året. Som jag längtar dit igen. Amsterdam, när jag är i dig är jag ingen annanstans, när jag är med dig känns det som att allt kommer att bli okej. Det är fredag morgon och tjugo grader varmt i oktober när vi går över kanalen för att hamna på Leidseplein och tränga oss in i turistmassorna. Vilken ynnest att få känna en så stor kärlek till en stad.

Råder man bara bot genom att ta avstånd och dra vidare? Tidigare har jag provat det. Rivit upp rejält. Alltid försökt övertyga mig om att det inte är destruktivt utan sunt, ja till och med genomtänkt. Numera är jag inte lika säker. Finns det en annan väg?