Idag känner jag mig verkligen nere. Men det är bara en känsla, alltså inget Farligt. Känslor kan jag. Men just den känslan bidrar till att jag orkar inte med att fylla 30 nästa år och vara värdinna till en massa löst folk, bara för att man förväntas ha en stor fest. Jag orkar inte med att läsa lyckliga människors bloggar, jag orkar heller inte stå emot att göra det. Jag orkar inte med att vara trevlig, jag orkar inte med att livet bara rinner förbi medan jag sitter på jobbet, kör bil, steker köttbullar och påminner andra om att borsta tänderna. Jag orkar inte med att det är så lite vuxen kärlek i mitt liv. Jag orkar inte med att göra alla de där sakerna som SKULLE kunna underlätta: börja träna, sova ut, ringa och vråla åt byggjobbarna som aldrig pallrar sig hit för att slutföra mitt halvfärdiga badrum. Hej då för jag orkar inte med att skriva heller. Bara ett tomt hot, som vanligt. Så småningom hoppar alltid den där rackarns livsviljan upp och smider planer. Livsviljan är en jävla förrädare.

Stängt för insyn. Men mina hyacinter vecklar ut sina knoppar och det luktar iallafall gott.