Ibland blir jag så stolt över mig själv. Att jag trotsar alla måsten och hur man egentligen borde uppföra sig. Att jag istället gör precis det som magen säger mig. Jag vill inte på min dödsbädd tänka att jag kunde gjort mer för kärleken. Det är min sanning. Frågan är bara vara gränsen för positiv och negativ envishet dras. Jag har bestämt mig för att gränsen får vara nådd.

Till synes oförändrad. Men inuti bultar en obotlig romantikers hjärta och det vill bara bli utsläppt. En vacker dag ska det få flyga fritt. En vacker dag, när världen runt om faktiskt är redo.