Arbetstimmar
Nattens roligaste journalgroda på jobbet: "Hon har en fästning på magen som inte går att få bort". Ja, alla skapar vi våra egna skydd mot omvärlden...
Hur kunde du säga att du älskar och vill ha mig, men ändå stanna kvar i det andra? Hur kunde du haverera en äntligen fungerande vänskap med förrädiskt hopp om nystart, när du aldrig hade för avsikt att infria orden? Hur kunde du sen säga att du aldrig någonsin kommer att försvinna, när du redan stängt mig ute? Jag börjar bli människa igen. Det ger mig panik ibland men känns allt oftare stabilt. Jag är jätterädd. För att bandet och närheten ska upphöra helt och försvinna inom mig.
Och den enda viskningen jag får som svar är: this ain´t over yet...
Hur kunde du säga att du älskar och vill ha mig, men ändå stanna kvar i det andra? Hur kunde du haverera en äntligen fungerande vänskap med förrädiskt hopp om nystart, när du aldrig hade för avsikt att infria orden? Hur kunde du sen säga att du aldrig någonsin kommer att försvinna, när du redan stängt mig ute? Jag börjar bli människa igen. Det ger mig panik ibland men känns allt oftare stabilt. Jag är jätterädd. För att bandet och närheten ska upphöra helt och försvinna inom mig.
Och den enda viskningen jag får som svar är: this ain´t over yet...
Dagens låt: I know you by heart ~ Eva Cassidy
Postat av: Teresa
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver, och jag minns hur det var, saker jag nästan glömt. När jag slog upp ögonen på morgonen, låg helt stilla, och för ett ögonblick kände jag ingen smärta, sen andades jag in och i samma stund mindes hela min kropp att jag hade ont, i hela mig. Ett tag trodde jag att jag inte kunde vara någon om jag inte var ledsen, visste inget annat så att vara glad, eller normal, var farligt, mindes inte hur jag skulle vara då.
