Jag gillar att skicka folk saker. Den här gången skickade jag ett litet brev och nostalgigodis till en kompis, tyckte att hon behövde lite studiemotivation. Vännen ringer och är glad. Jag gillar att göra folk glada!

Och så händer det faktiskt, att man fullkomligt älskar sitt jobb. Nej. Jag var inte ironisk. När jag jobbar hinner jag sällan känna efter så noga. Så jag mår bättre när jag jobbar än när jag inte gör det. Ett gott betyg åt mitt yrkesval! Men det är viktigt att komma ihåg att man kan bränna ut sig även om man gör saker man tycker om. Dessa arbetsnätter låter mig glömma allt det där andra, som annars gör mig så upprörd. Det finns inte plats för förtvivlan i mig då. Jag svävar bara runt mellan patienter och är snäll, förstående och överseende. Det blir lite lättare. Så varför känner jag mig så tom? Kanske för att jag undrar om hon någonsin tänker på mig. För att jag undrar om hon saknar mig.

Jag undrar varför man säger till barn att det inte är lätt att vara liten.
När det är så mycket svårare att vara stor.